********************
Nu & då
När Bibeln utfasades som bevisgrund i västvärlden så gav det genklang i hela den moderna världen. Plötsligt fanns där ingen kung, adelsman, präst eller annan överhöghet som kunde reda ut vad som var rätt och fel, sant och falskt.
Denna lucka fylldes snart ut av vetenskapsmän, som med olika sorters mätningar graderade och bedömde vart och ett av naturens underverk i stora volymer av papper. Allt skulle nu dokumenteras längsmed fastställda enheter som var tänkta att fungera likadant överallt. Åtminstone i teorin...
Grundläggande kan man säga att det som går att bevisa är sant, det man misslyckas med att bevisa förblir osant eller ovärderat tills vidare. (Det finns en sorts undantag från detta.) Men då mycket än idag är obeprövat så vet vi att vanlig logik, baserad på mer grundläggande antaganden ofta fungerar utmärkt.
Hur en sten får vingar
Om jag hävdade att stenar kan flyga skulle jag bli utskrattad, om folk ens engagerade sig såpass mycket. Men om jag mot förmodan skulle kunna visa upp en dylik skulle skrattet snart fastna i halsen och jag skulle skriva historia på området. Men mina skeptiker, typ alla, skulle de vara förmögna att motbevisa mig?
Om jag vägrar acceptera resonemang om beprövad erfarenhet så blir det tvärstopp. ”Beprövad erfarenhet” kan vara att ingen verkar ha stött på en sådan sten, inkluderande mig som driver tesen. Om inte förr så skulle jag avfärdas slutgiltigt nu.
Men om de mot förmodan vore envetna nog så skulle de behöva testa varje sten i hela världen, när ingen enda av den visat prov på flygförmåga skulle de luta sig tillbaka och säga ”vad var de vi sa? De kan inte flyga.” Jag skulle givetvis kontra med att säga: ”Ni har ju bara testat jordiska stenar, en bråkdel av all sten som finns.”
Bevis, eller brist på bevis
Bollen rullar tills de ger upp, det går inte att bevisa att stenar inte kan flyga. Vetenskap måste således bygga på vad vi kan bevisa, inte vad vi inte kan bevisa. Och det måste vara ålagt de som driver en tes att bevis sin sak om han har för avsikt att seriöst åberopa vetenskap.
Moderna exempel
Om vi låter det vara förhärskande att stenar kan flyga eftersom ingen motbevisat saken så har vi fått en "vetenskap" som är obrukbar i alla praktiska ändamål. Vilken dårskap eller dogm som helst går att "bevisa i brist på motbevis”. Stenar är ett tydligt exempel, det finns mer verklighetsnära.
- Kan någon bevisa att porrindustrin inte tjänar 100 miljarder per år?
- Eller att det varmare klimatet inte är en naturlig variation?
- Eller att FRA inte spionerar på svenska medborgare?
- Eller att homosexualitet inte är en medfött?
Självklart inte, vare sig forskare, politiker, militärer, poliser, psykologer eller porrdirektörer kan överlämna sådana bevis. Återigen, de som driver tesen måste bevisa sin sak. Och de lyckas mer eller mindre bra.
Vi kan däremot ställa upp matematiska sannolikhetskalkyler för huruvida en tes håller eller inte. Existensen av växthuseffekten är tex mycket trolig. Porr genererar globalt mycket pengar, men knappast så mycket. (Drygt 150 SEK/person/år i världen) I Sverige har vi kanske råd med flärden, men i Zimbabwe där minimilönen är 21$? Knappast. Kompenserar vi upp alla som inte har råd? Knappast.
Bedöm själva om ni anser det troligt. Slå ett slag på miniräknaren om så krävs. (Och nu räknar vi bara på profiten, omkostnaderna är inte inräknade. Men vi har räknat in alla barn som jämbördiga konsumenter med vuxna. Försök ta hänsyn till dessa data så skenar siffran totalt.)
Ändå vet jag inte vad porrföretagen tjänar (”industri” är ett vanskligt ord i sammanhanget) och jag kan inte hugga i sten att växthuseffekten finns.
De ämnen vi aldrig kan få ett riktigt grepp om måste vi kunna sätta oss och resonera kring. Alternativt kan vi dra åt varsitt håll så får vi se vad som blir till mest gagn i framtiden. Jämför tex hur de verkligt kristna i Svenska kyrkan ändå resonerar med sin omgivning, i kontrast mot de hopplöst fanatiska Maranata. I båda grupperna förneka många att kol-14 metoden fungerar för att datera äldre organiska föremål då världen inte kan vara så gammal som mätningen visar.
Om ”fel” sida går att resonera med så kan de också tillföra ett vidare perspektiv, eller lyfta fram detaljer man själv förbisett. Det finns ofta ett självändamål att lyssna till seriös kritik, även om man själv inte håller med. Motsatsen kan jämföras med att försöka resonera med Jehovas vittnen, vist går det att tala med dem, men inte att få dem att ens i tanken överväga alternativ. (Viss generalisering, förlåt!) Utbyte noll = waste of time!
På vems axlar bevisbördan ligger blir alltså fullständigt avgörande. Och vi måste därför lyssna på rätt grupp om vi vill vara informerade, och inte i värsta fall manipulerade.
(I denna fråga måste var och en vara sin egen domare och guide. Lita inte blint på någon, inte heller på mig.)
högaktningsfullt,
Alex Limonovic
0 kommentarer:
Skicka en kommentar