Jag själv i centrum

Vem jag är? Den frågan ställs ständigt på internet. Dock brukar jag aldrig få några svar efter att jag gjort mig möda natt göra en beskrivning, så nu lägger jag ut det här till allas beskådan.
Jag vet att alla har sina skönhetsfel. Själv är jag lite rädd att bli uppfattad som oanständig, lat eller ohygienisk då jag inte alltid följer strömmen. Endast den seriöst intresserade behöver göra sig besvär.

Jag är en lagom fyllig man med mina 143 kilo. Har långt stripigt flottigt/glänsande hår och lätt spruckna naglar med en gulaktig tuch. Jag duschar aldrig då jag föredrar solbad, dessutom har jag hört att det ska vara bra för eksemen jag har mellan de större valkarna. Eksemen är störande, huden blir först röd och öm för att efter en tid börja fjälla. I ansiktet slipper jag sådana problem då jag varje kväll smörjer in mig med kronolja.

Då parfym är dyrt kör jag med naturliga dofter, ”freoner” tror jag de kallas. Och som andra dofter sätter de sig lite varstans, möblemang, mattor mm. De hör till mina bättre sidor då de gång efter annan får en ung slank kvinna på fall. Men de tre sista gångerna har alla varit besvikelser, då har pizzabuden varit unga turkiska män. Den sista lyckades slita sig utstötandes både uppstötningar och något som kan liknas vid besvärjelser följt av ett ”det är han”. Det var synd, han hade en sån där fyllig päronrumpa som jag älskar. Kanske kommer han tillbaka om jag ringer igen?

Lägenheten jag bor i är en fin liten 3:a som är en smula övermöblerad. På den öppna ytan har jag försökt skapa mönstret av ett hjärta på golvet. Jag går två varv dagligen och alltjämt blir det tydligare. Jag har bara kunnat hålla på i sex månader då soc tidigare envisades med att skicka hit en assistent för att städa. Men sedan skyddsombudet utlöste skyddstopp för lägenheten så får jag utöva min hobby ifred. Enda nackdelen att vara utan assistent är att ingen pantar ölburkarna. Får jag inte hjälp med det snart måste jag överväga att flytta till en fyra. Soc fixar nog en om jag hotar att komma ner till kontoret. Fast o andra sidan blir det också dyrt, några dagar efter att jag var där sist fick jag en faktura från en saneringsfirma.

Jag motionerar ofta. En gång i timmen vandrar jag mellan fåtöljen och muggen. Där är det väl inrett och gemytligt, inte kala klinkers och kakel som på en modern toalett. En lite unken odör sprider sig om man spolar för mycket i handfatet. Rörmokaren sa något om vattenlås emedan han försökta dölja några krampande hulkningar. Stackaren, han var säkert bakfull eller nått. Hursomhelst har jag inget lås till min kran, och om jag hade det skulle det inte göra någon skillnad då jag tror lukten kommer från avloppet!

Jag hade en fru en gång som var mycket söt! Eller nåja, jag hade en _bild_ på en fru. Vid närmare eftertanke var det nog min brors fru, tror jag. Minns inte så noga längre, det var så länge sedan vi hade kontakt. Det var julen -82 och vi var hos mig och jag hade inte haft råd med någon gran det året, men jag hade köpt en grön wunder-baum som jag hängt i kökslampan. Hon tittade länge på den men sa inget, var nog rörd över iniativet.
Vi hade just ätit och öppnade paket. Jag gav henne ett dyrt rafsset i svart spets jag tänkte hon bära under kvällen. Men tyvärr blev deras son hastigt sjuk och de var tvungna att åka hem i förtid. Jag som tyckte han verkade hur kry som helst, men så är jag ju inte förälder heller. Jag tänker på dem ibland och undrar vad som blev av dem. Jag skulle så gärna se henne igen!

Jag är stolt över mitt fosterland. Den jämtska skogen har alltid varit mitt hem, sedan tidens begynnelse av Guds finger utpekat som svenskt terrarium. Jag förstår inte vad vi ska med utlandet till. Den enda vettiga importvaran må vara filippinska kvinnor som är en fröjd för ögat när de visar sig. Falukorv, Svenskt ris och Svenskt kaffe med en knivsudd salt. Vad behöver man mer? Kaffe är tom nationaldryck, UD borde förbjuda vår kaffeexport till utlandet. Balter, kelter, afrikaner och gottlänningar kan gott odla sitt eget kaffe och inte snylta på oss! Jäkla rasister!

Apropå Filipinerna! Ni vet väl att bomben som fälldes över Nagasaki bar samma smeknamn som min farfar? Men så gick det som det gick i Vietnam också. Gubben var en lat sälle som aldrig gjort ett handtag i hela sitt liv. Jag föraktar sådana människor, parasitera på systemet och leva på bidrag. Det är deras fel att normala människor som _jag_ inte kan få ett vettigt jobb. Jag har sökt tjänst både som tandläkare, projektledare och bibliotekarie. De har inte ens svarat. På arbetsförmedlingen sa de att jag möjligen kunde få jobb som vävnadsdonator i Etiopien. Jag förstår inte riktigt vad han menade, men jag fick känslan av att han inte tog mig på allvar. Nästan som om en statlig tjänstman står och driver med en fullt kompatibel medborgare.

När, nu är jag trött. Ska bara lägga löständerna i klorin och rafsa lite i halmen innan jag somnar.